meningslöst.

Allt är meningslöst. Att jag går till skolan fem dagar i veckan. Meningslöst. Att jag ens bryr mej om att prata med någon. Meningslöst. Att jag överhuvudtaget lever är meningslöst. Om jag plötsligt förvann från denna jord skulle ändå inget hända. Allt skulle ju gå vidare precis som förut. Om det finns nån jävla gud så tycker han/hon i alla fall inte om mej. Fuck, jag fattar inte varför jag alltid ska känna mej såhär! Jag vet ju att jag själv förstör allt. Jag intalar mej hur dåligt allting är men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jävla skit!! Just nu känns det som om jag inte orkar leva. Orkar inte ha det såhär hela tiden! Orkar inte gå med ett fejksmile i skolan bara för att alla kompisar inte ska tycka att jag bara är sur och tråkig. Jag skulle vilja att någon själv tog initiativet att krama mej och säga att allt kommer att bli bra, hur jävla fel den personen än skulle ha.

fuck

måndagar...

är jobbiga!
Man kommer hem klockan fyra och klockan fem ska man vara i Gamla Vasa för då ska man först spela piano i 45 minuter. Sen direkt efter ska man spela trummor 20 minuter. Jag kom hem för ca 20 minuter sen. Klockan åtta ska jag återigen vara i GV för då ska jag spela nåt udda bandgrejs. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är. Jag var där första gången sist och då var det bara jag och läraren. Idag skulle väl har som spelar gitarr kanske komma och eventuellt en annan också. Jag får se hur det blir i alla fall. Jag vet inte vad jag ska spela än ens. Det står väl mellan trummor och synt. Tror jag föredrar trummor faktiskt. Sist sa jag att jag föredrar synt, men njaae. Han kunde inget så han kunde visa mej och jag kan bara spela klassiskt så.

Jag har tyska i morgon. Trååkigt. Men lätt. Tyska är lite väl lätt, det blir bara tråkigt. Jag kan ju allt redan och är först klar med alla uppgifter. Men bättre det än att jag inte förstår nånting antar jag.

Jag orkar inte försöka komma på nåt mer att skriva. Skriver väl några rader till när jag är hemma igen. Ha det bra! =)


julångest

Nu kommer den krypande igen. Julångesten. Eller snarare julklappsångesten. Enligt dom pengar jag har nu (ca 11 €) och alla jag ska köpa till kommer jag att ha råd med presenter till alla för ca 75 cent. Lyckat, verkligen. Presenterna är kanske inte det viktigaste på julen. Hur barnslig jag än är har jag i alla fall kommit förbi det stadiet. Jag njuter nog mest av julen därför att man får vara ledig och njuta och ha det skoj med kompisar och släktingar (I can't belive I said that!). I alla fall efter julen. Men det är ganska roligt att julshoppa med kompisar också. Så länge det går bra.
Hela julkänslan för övrigt är väldigt härlig. Bara tanken på att vi snart sätter upp den fina julstjärnan i mitt fönster som lyser och sprider ett så fint ljus när det är mörkt utanför ger mej en riktigt härlig känsla. Sen är det ju väldigt härligt att sen efter julen (förhoppningsvis) ha en massa pengar att lägga ner på sig själv! Det måste man få göra ibland. Det är kul att ge bort saker i julklapp så efter julen måste man få skämma bort sej lite. Det brukar jag göra med lite shoppning xD 

Förresten så borde jag ändra min layout här. Jag vet bara inte hur jag ska göra och är rädd att förstöra. Kanske borde jag skaffa ett testforum men jag orkar inte med det xD
I alla fall känns det väldigt trist som det ser ut här nu. Nån som har nåt tips på färger jag kunde ha?? =) 

länktips

http://www.ladyluckrulesok.com/index.php

En sida jag verkligen gillar och som ger mej inspiration. Gulliga saker eller hur?? <33 

Kyrkan...

Idag har jag varit i kyrkan. Hela familjen skulle dit för vi är en sån religiös familj tydligen. Mamma åkte i förväg för hon sjunger i kören. Vi andra åkte lite senare. Vi skulle ha med oss en av mina kompisar. När jag och min kompis steg ut ur bilen och skulle gå mot kyrkan kände jag mej otroligt deprimerad. Jag hör inte hemma i kyrkan, så är det bara. Det tog typ en och en halv timme. Det var okej, jag hade två kompisar bredvid mej så vi satt mest och skrattade hela tiden. Men efteråt kände jag mej så trött både inuti och utanpå. Vet inte vad det var. Jag känner mej inte hemma där bara. Bara tanken på att behöva åka dit 10 gånger till före våren är rätt så outhärdlig, men jag antar att jag vänjer mej. Jag tror jag ska skriva ut mej ur kyrkan helt när jag fyller 18. Men man får ju se hur det blir med den saken. Jag kanske hinner få nån religiös uppenbarelse innan dess, vem vet.

Tro nu inte att jag avskyr alla som tror eller så. Jag har stor respekt för dem, åtminstone vad gäller tron. De som gillar och tycker att det är mysigt att vara i kyrkan, jag respekterar det. Men dom som försöker få mej att ändra åsikt bara för att de tycker att det är det enda rätta, dem respekterar jag inte.

Tänk om ...

Tänk om man alltid kunde säga precis vad man tycker. Man skulle alltid säga att "nej" när någon sa något istället för att sakta nicka och se dum ut. Jag är väldigt dålig på att säga vad jag tycker. Ibland skriver jag om såna saker i min blogg (kanske inte ännu i denna, men i mina tidigare) och folk kan läsa dem och bli lite förvånade. Vissa kan fråga att "varför sa du inte det till mej direkt bara då?".
Men det är inte så jävla lätt. För vissa är det en självklarhet att om man kan svara på frågan som biologiläraren ställer så räcker man upp handen eller bara ropar ut svaret utan att markera om man är på det humöret. I lågstadiet var såna saker självklara för mej. Det är det inte längre. Massor av gånger sitter jag och vet precis hur man ska säga nånting eller vad svaret är men jag vågar inte räcka upp handen. Tänk om uttalet blir dåligt, eller tänk om jag har fel. Tänk om alla tycker att jag är en plugghäst som inte har något liv. Tänk om man vågade säga till personer man tycker är löjliga just hur löjliga de är. Men istället ler man som ett fån och tänker att det är onödigt att skaffa sig ovänner. Men det blir ju bara värre och värre. Jag är jätterädd för att bli ovän med någon. Om jag vet att någon kanske har fått reda på att jag inte gillar den peronen undviker jag honom eller henne så gott det går. Antagligen för att jag känner mej svag. Jag är så jävla svag och osäker. Jag har ingen aning om vad jag ska göra ifall någon bråkar med mej. Ska jag bara låtsas som ingenting. Antagligen, för jag skulle inte våga slå till eller ge nån spydig kommentar ändå. Jag vågar inte. Jag har alltid lärt mej att man ska vara snäll och fredlig. Men ibland känns det bara sjukt.  


lillajul

Men det känns inte så.

Det är inte en traditionell jul i år. Vi har knappt några julsaker framme, bara några ljusstakar och nån julgardin. Ingen är hemma, bara jag och min lillasyster. Egentligen borde alla vara hemma och så borde några släktingar också vara här och vi borde sitta och vänta tillsammans på att en blyg tomtenisse ska kasta in lite små paket genom ytterdörren. Vi har inte ens nån lillajulgran vilket vi brukar ha! Vad har hänt? -.-

Orkar inte skriva om nånting xP -.-

ha en trevlig lillajul ^^

klockrent!

Den här lite roliga historien var med i den senaste Det Bästa. Jag tycker den är rätt bra. (jag minns inte vem som hade skickat in den)

"En åttaårig pojke får en dagbok av sin mamma i julklapp.
-Vad ska man ha den till? frågar han. Det är ju bara tomma sidor.
mamman svarar:
-Det är en dagbok där man ska skriva det man har gjort under dagen och vad man funderar på.
 -jahaa, sa pojken. Det är alltså som en blogg... fast man skriver på papper istället!?"

28 november

Idag var vi till kyrkan från skolan. Det första mamma sa när hon väckte mej var: "Idag kan du väl ta på dej nåt lite finare. Nåt lite mer 'klassiskt'"
Min mamma tycker alltså inte att det är bra att jag har min egen stil. Hon vill att jag inte ska sticka ut det minsta utan vara en osynlig del av samhället bara. Borde inte en mamma vara stolt och uppmuntra sin dotter för att hon vill gå sin egen väg?
Sen sa pappa: "Ska du faktiskt ha på dej det där? Kjol, nu? och domdär slarvskorna (mina fejk-converse)??
Mina föräldrar är bra på det där med uppmuntran, verkligen...
Vid maten sa pappa också "Minns du dendär kvinnan som satt där i väntsalen när vi skulle till öronläkaren. Hon hade fint hår. Det var rakt och platt och sen hade hon nån slags båge i pannluggen. Inte alls som ditt rufs"

Där blev man ju väldigt glad.

Jag har en riktig julkänsla. Men jag vet att snart kommer ångesten. Jag har inte köpt några julklappar alls ännu och jag har inga penga eller överhuvudtaget några ideér om vad jag skulle kunna köpa till någon. Jag kommer att bli så stressad, det vet jag. Sen blir jag besviken på mej själv därför att jag aldrig lyckas ge nån vad dom vill ha. Julen är rätt jobbig ibland. Men denhär helgen är det lillajul. Då får man godis. Mums

27 november

Shoo ^^

Idag mår jag väldigt bra. Tror jag. Skolan var rätt okej. Inte så jättemycket tråkigt. Vår biologi-lärare har alltid uppsatt på väggen en fråga. Hon byter ut den en gång i veckan. Sen får man skriva vad man tror på en lapp och sen drar hon en vinnare som får nån chokladstång eller liknande. Veckans fråga var nåt i stil med "Vad heter denhär fisken som är väldigt utrotad..?" (jaa nånting). Jag svarade "fiskpinnar". Av nån anledning tror jag inte att jag vinner.

På gympa var vi till en bowlinghall och (surprise, surprise...) bowlade! Det gick inte så jättebra. Jag är nämligen inte så jättebra på att bowla. Men det var roligt. Det var lääänge sen jag tyckte gympa var roligt. Det måste ha varit fem år sen eller nåt. Efteråt köpte jag en del godis där. Jag är godissugen hela tiden jue -.- 

Vi hade alltså det efterlängtade kemiprovet idag. Det gick bättre än väntat faktiskt. Jag svarade på nästan allt. Jag tycker jag svarade riktigt bra på sista frågan som gick ungefär såhär: 
"Om du har en flaska med pentanol och en med metanol och du måste veta vilken som är vilken utan att smaka på vätskorna, hur ska du göra då? Nämn 2 saker"

mina svar: 1. Tänd på. Metanolen brinner med en ren och nästan genomskinlig låga.
2. Ha någon att lukta på en av dem. Om personen efter ett tag inte blir blind är det den som är pentanol.

Full poäng där, absolut! xD


Nu vet jag inte vad jag ska skriva om mer. Vi ses ^^


26 november

Jag sitter här och är stressad. Stressad stressad stressad!! En massa tankar om vad jag borde göra åker omkring i mitt huvud. Men jag orkar bara inte. Jag borde läsa på kemi som jag tycker såå mycket om -.- Men jag orkar inte för jag vet att hur mycket jag än pluggar igenom dendär obegripliga texten så kommer jag ändå inte att lära mig något mer.
Jag städade mitt rum istället. Men det är mycket annat jag borde göra också. Aaw! Sen får jag julklappsångest för jag har varken pengar eller tid att göra alla jättenöjda och glada över sina saker. Jag blir alltid så generad när släktingar och vänner öppnar sina julklappar för jag är säker på att dom tycker att jag inte alls har köpt nåt dom tycker om. Sånt är lite jobbigt.
Något som om möjligt är ännu mer jobbigt är att få något man inte alls tycker om. Ifjol fick jag en en cd. Aktuell musikal hette den. Det kunde inte bli mer inte-jag. Och tyvärr, eller kanske som tur är, skriver aldrig mina släktingar att det är från dem. Dom skriver bara typ "God Jul önskar Tomten" som om jag ännu gick på det. Men det är rätt skönt att slippa frågor som "Vad tyckte du om skivan?" Vad skulle jag svara på den? Jag har inte ens lyssnat för jag vet att artister som Peter Jöback och Carola absolut inte är något jag gillar. Så är det bara. Jag är lite störd på släktingar ibland som inte kan ta reda på såna saker innan dom köper såna presenter. Nåjaa nu måste jag göra en grej. Vi ses ^^

25 november

Idag när jag kom hem från skolan stod en fin festmåltid dukad på köksbordet. Eller ja, där fanns fyra små pizzor i platspåsar som skulle värmas i mikron (pizzorna alltså, inte plastpåsarna). Jag tycker synd om familjer där det är så varenda dag. Föräldrarna jobbar och är borta hela tiden och köper hem lite skräpmat (dessutom sån skit som ska värmas i mikro, det kan knappt bli sämre) till sina barn som sitter och äter ensamma. Det är mysigt ibland att äta ensam, men tänk så mycket man går miste om. Måltiderna i min familj i alla fall är oftast enda gången på dygnet som hela familjen samlas och talar om vad man har gjort under dagen.

Klocka 18.00 for jag till öronläkaren. Jag har haft bihåleinflammation så idag spolade han mina bihålor för typ femte gången. Det gör inte ont längre, men det är jobbigt. Dessutom måste jag ha några rör i näsan och dom är rätt störande. Jag får i alla fall kanske ta bort dem på fredagen =)

Idag när jag var på väg i bussen till skolan var vi tvugna att vänta ett tag för ett tåg åkte förbi på järnvägen. Jag började fundera på hur skönt det skulle vara att bara åka iväg. Sticka nånstans lång neråt i landet kanske och börja i en ny skola där ingen hört talas om mej. Få börja ett nytt liv till 100 % liksom. Klart att jag älskar mina kompisar här och inte vill åka ifrån dem, men ibland skulle det vara skönt att bara lämna allt ansvar och alla minnen man aldrig kommer ifrån här.
Jag skrev en lista igår. Jag har bestämt mej för att all skit ska sluta nu. Jag måste börja om bara. Jag minns inte listan helt utantill men några punkter var:
1. Börja en ny blogg  (<-- gjort)
2. Börja med nåt nytt (fritidsintresse)
 
och också mer seriösa saker som:
-alltid berätta för de jag känner hur jag mår
-berätta för de som betyder något för mej att de faktiskt betyder en hel del
-lära mej att stå för vad jag tycker och våga säga mina åsikter.

Ha det bra då, vi ses ;3

24 november

Hej ^^
Ska bli mer aktiv här nu. Har raderat min gamla blogg så nu börjar jag skriva i den här som huvudblogg istället. Jag behöver en nystart bara, och det är ju bra att jag färdigt har en blogg att vända mej till. Hur som helst måste jag väl ha lite ny layout, fixar det nån annan dag.

Tänk om man kunde skriva vad som helst. Det skulle vara skönt. Enligt några personer som har läst min gamla blogg finns det saker jag inte borde skriva om och jag får väl tänka på det nu då för att undvika att jag själv blir sårad. För det blir jag när nån kritiserar allt dåligt. Jag tycker man borde säga det som är bra istället. Om nåt är dåligt sen kan man ju säga det också, och sen tips på förbättringar.
Jaa ni får ha det så trevligt när ni läser min blogg då. Vi ses ;3

11 september

Idag har det inte hänt så mycket. Min kompis som har gått i en annan skola men inte trivdes där kom tillbaka idag. Det var inte så speciellt ändå. Hon har ju ändå gått där hela förra året så det kändes normalt med en gång. Men glad är jag såklart!
Jag har bakat med min lillasyster. Mina händer är täckta av choklad ^^ Vi gjorde någon slags dajm. Det är gott, enda problemet är att sirapsblandningen som man sen ska lägga choklad på är riktigt hård och svår att skära i bitar, och att chokladen är så tunn att den smälter bara man rör i dajmbiten. Nåjaa lite får man väl tåla här i livet.
Vi hade löptest på gympan idag. 2 km. Min tid var 11.36 min. Det är väl helt okej, men dom flesta i vår grupp fick typ 8-9 min. Varför var jag tvungen att hamna i en klass med en massa superidrottare? Då känner man sej ju så värdelös, för hur bra resultat man än får så får dom alltid bättre... Men det finns ju dom i gruppen som är lite sämre också.
 Jag har fått någon timme att gå genom att spela Sims. Jag älskar det spelet ^^ Jag har alla ettans spel, inga tvåans dock "/ Men det duger bra för mej. Sen har jag nyss köpt ett spel;"Sims Livets historier" och det är rätt kul. Jag har spelat tvåan hos en kompis och spelet jag köpte verkar rätt så likt det. Det kommer att ta ett tag innan jag lär mej allt men men... xP

Idag kan man ju alltid tänka lite extra på det där i World Trade center år 2001. Jag minns det ännu. Jag skulle ha pianolektion första gången i mitt liv den dagen. Sen minns jag hur man såg upprörda människor på teven, speciellt en kvinna som drog undan kjolen lite och visade ett stort sår hon hade på benet. Och ändå var det ett tag sen.

Nåjaa ha det bra <33 så uppdaterar jag snart ^^

10 september

Det här är alltså mitt första inlägg. Så då tänkte jag ta och beskriva mej själv. Jag är en tjej född 4 januari år 1994, som bor i Finland i en liten lantisby (sant, jag har grannar som har kor!) i närheten av Vasa. Och för att redan nu reda ut vissa saker; jag pratar svenska som modersmål. Ca 6 % i Finland gör det. Jag suger på finska ärligt talat. Jag har läst det i 5 år och ändå kan jag inte prata det xP
Jag går i en skola, i åttan, med ca 500-600 elever i. En ganska tråkig skola om jag får säga det själv. Nästan alla har ganska tråkig stil, bara jeans och munkjacka eller liknande. Men man får väl ha som man vill. Jag försöker i alla fall klä mej som jag vill. Min stil är svår att beskriva. Men kanske nån slags sånhär blandning: punk-hiphop-decora-"fjortis" osv. Jag har en egen blandstil helt enkelt. Jag kommer antagligen att ladda upp några bilder på mej i framtiden så ni får se lite hur jag klär mej =)
Jag har tre syskon. En storebrorsa över 20. En lillbrorsa, 12 år och en lillsyrra, snart 7 år (17 september). Sen har jag också en mamma och en pappa precis som alla andra människor på jorden. Jag har inte så många vänner eftersom jag har otroligt svårt att få kontakt med nån. Jag har även svårt att ta plats i grupp. De vänner jag har är såna jag har känt sen dagis, eller första åren i lågstadiet. jag har lärt känna ett par 5 st sen jag började högstadiet, men jag känner nog inte dem så bra.
Jag har astma och allmät problem med lungorna och det kanske jag kommer att skriva om mycket här, vi får se. För ett par år sen hade jag lunginflammation nästan 10 gånger på raken. Fick åka ut och in på sjukhus. Jag kallade stället för "mitt andra hem". Sen hittade dom en medicin som funkade men sen drygt ett år tillbaka får jag den inte längre. Dumt, eftersom mina lungor har börjat krångla nu igen. Nu har jag gått till en fysioterapeut ett par gånger och dessutom måste jag göra några övningar här hemma, som inte är speciellt kul. Det ger mej nån dålig känsla, jag har gråtit varenda gång. 
Nu måste jag nog gå, så ni får väl veta mer om mej med tiden antar jag ^^ 
CYA <33 

Nyare inlägg
RSS 2.0