Chiaki

Jag brukar tänka; jag har ingen pojkvän, jag är inte speciellt populär och omtyckt, jag slösar en massa av min tid på sånt jag inte tycker är roligt. Men jag tänker också att snart så får jag en pojkvän, jag blir populär och omtyckt och då nångång ska jag börja göra en massa saker jag tycker om och börja leva. Då nångång. Nångång i framtiden kommer allt att ordna sej.

Men när ska det egentligen börja ordna sej? När ska allt börja?
Det börjar snart. Snart kommer jag att bli lycklig.
Men så tänkte jag för fem år sen också.


Antagligen börjar det väl när jag bestämmer mej för att det faktiskt ska börja. Jag har tänkt många gånger att "nu vill jag att det ska hända nåt, nu ska jag bli lyckligare och allt ska ordna sej" men jag är antagligen inte modig nog att verkligen göra så. Har ni hört talesättet: "Att våga är att tappa fotfästet för en liten stund. Att inte våga är att förlora en bit av sej själv". Jag har tappat många bitar redan. Jag vågar inte ge mej in på allt vad livet har att erbjuda. Vågar inte tappa fotfästet och känna mej osäker i situationen. Det är nog det som krävs för att man ska våga leva fullt ut. Men jag är antagligen för feg. Det ska bli mitt nyårslöfte. Jag ska börja leva. Nån som hänger på?