Äntligen hemma igen. Nu ska jag försöka berätta så intressant som möjligt om den lilla resan XD

Fredag:
Klockan 9 tog vi en taxi till tågstationen. Runt två var vi framme i Hesa. Vi kollade runt i lite affärer. Inte en enda cent gick åt. Tyvärr betyder ju det att det inte blev något inhandlat heller. Hittade en megasöt jacka men den var tyvärr inte riktigt i min prisklass (den var jävligt dyr alltså). Vi åt mat, pommes frites och broiler, skitgott!
19.00 Åkte vi på teater. Av ren kärlek till mej hette den. Helt ok. Fast lite konstig. Nåjaa nåt kulturellt var man ju tvungen att göra.
Efteråt (ungefär halv 10) fick jag en riktig ångestkänsla och ville bara dra nåt gammalt över mej. Jag kände mej så ensam. Teaterns fel? Njääe antagligen bara mina känsliga nerver (eller nån annan kroppsdel).
Klockan 10 blev det mat igen. Det var inte lika gott. Men jag fick ner det, iaf med hjälp av efterrätten.
efter 11 tog jag ett bubbelbad. Jättehärligt. Behövdes verkligen. Tog med mej skummet (som var i en flaska) hem. Synd bara att vi inte har nåt ordentligt badkar.

Lördag:

Megagod frukost (varför är hotellfrukost alltid god?) klockan nio. Vi satt bredvid ett livslevande par från Japan. Ifall det skulle ha varit några personer som inte hade varit ett par och som hade varit lite yngre hade jag varit i sjunde himlen men tyvärr får man inte allt här i livet.  
Klockan 10 åkte vi till nån slags modern kyrka. En typsik turistattraktion. Väggarna var i sten och taket var gjort av koppar. Vi stannade inte där så länge att det hann bli tråkigt, som tur är.
Sen vandrade vi i affärer igen innan vi checkade ut från hotellet. Sen shoppade vi lite. Jag hittade inte mycket men i alla fall något. Klockan fyra var det att ta sitt pick och pack till tågstationen för att åka hemåt.

Efter fem timmar i tåg är jag nu väldigt trött. Dessutom har min dåliga humor slagits på. Jag satt nyss och sökte på japanska google på "kyaa" och skrattade åt varenda liten bild. Inte en enda var kul, egentligen.
Vad har ni gjort denhär helgen?

Jag steg upp halv nio idag. Vad är det för fel på mej? xD
Jag ska till mommos idag och sova över. Det är skönt att komma bort lite ibland. Hos släktingar blir man alltid lite ompysslad eller bortskämd och det är väldigt skönt som omväxling x)

Det är annars därför jag bloggar såhär tidigt, dom kommer och hämtar mej nån gång efter två.

Konstigt hur mycket bättre jag mår nu när det är lov. Jag har inte varit på dåligt humör eller känt mej värdelös en enda gång sen lovet började. Skolan är inte bra för mej. Jag känner mej så uttittad och som om jag borde vara perfekt på alla sätt.Hatar också den där känslan av att inte passa in nånstans.
Hemma spelar det inte så stor roll. Jag trivs bra med ensamheten, men det finns alltid familjemedlemmar, eller varför inte datorn och man vill känna sej lite social. I skolan blir jag bara på sämre humör om jag är ensam.
Jag vill passa in nånstans, precis som jag är ;__;


Usch nu ska jag inte tänka på skolan på allt det som är kvar av lovet. Jag ska inte räkna dagar heller. Jag ska försöka.

Idag var jag på fysioterapi. När vi, dvs jag och pappa, kom ut därifrån träffade vi på någon pappa tydligen kände igen. Gubben hade sin dotter med sej, och beklagade sig. "Visst ska det vara en massa springande här hela tiden". Han hade varit med sin dotter till tandläkaren. Pappa höll med.
Om jag bara var tvungen att åka till tandläkare varje gång jag ska till nåt sjukhus eller vårdcentral skulle jag definitivt inte klaga. (Iaf när det gäller den saken)
Pappa sa inget om vad vi gjorde där, som åker på fysioterapi en gång i veckan, sjukhuskontroller minst fyra gånger i året men det brukar bli mer ifall det är nåt problem, vilket det ofta är, tusentals blodprov, inne på avdelningen en gång i månaden för att få medicin, operationer på operationer, punkterade bihålor, lunginflammationer, spriometrier, röntgen  osv osv osv. Och det för både mej och min syster.
Gubben kunde gott klaga om tandläkartider.


När jag satt i bussen och lyssnade på Ellegarden (<33 xD) började jag plötsligt tänka riktigt positivt på allt (så är det när man lyssnar på Ellegarden, nämligen xD). Hela resan hem satt jag där med ett så enormt självförtoende och inget av allt skit jag har varit med om verkade betyda något. Inga runt omkring mej kunde trycka ner mej eller göra mej nervös. Jag mådde väldigt bra.
Sen hann jag bara träffa pappa när jag kom hem så började han klaga på hur lite jag äter. Jag blev knäckt, för jag är så jävla trött på allt det. Jag äter tillräckligt! Det vet jag ju själv. Jag blev så himla ledsen. Jag tror han fattade det sen, så han sa förlåt och att han ändå bara ville mej väl och att jag skulle vara lycklig.

Nu har jag kört lite pianoterapi. Funkar utmärkt när man är på dåligt humör. Klassisk musik är lugnande, tycker jag oavsett vad alla andra tycker. (jag kan ju inte säga att jag gillar all klassisk musik dock). Nu mår jag ganska bra igen tror jag.
Vad brukar ni göra för att må bättre?

Jag är såå less. Jag ville bara hjälpa till men jag får bara höra att jag är värdelös och att du skiter i min så kallade hjälp. Fuck. Det är inte så jävla synd om dej,. Du kanske skulle tänka efter lite innan du säger emot... >.<


Det är snart alla hjärtans dag (om typ en vecka). Ska ni göra nåt speciellt? ^^
Jag ska knappast göra nåt. Antagligen bara sitta hemma och glo och hoppas på att nån ska ringa, vilket ändå inte kommer att hända -.- Eller så kan man ju träffa nån kompis eller nåt, för att inte känna sej så tragisk x)
Det blir min 15:de alla hjärtans dag som singel, ensam, solo. Det börjar kännas smått lessamt. Det skulle kännas härligt att ha nån, då vet man ju att nån finns där. Oavsett vad som händer finns det alltid nån att vända sej till.
Men man kan ju inte bli tillsammans med nån om man inte är kär. Jag skulle inte kunna i alla fall. Det skulle ju vara kul att bli kär igen, allt känns så mycket lättare då. I alla fall om det går vägen ibland.
Men det för med sej en massa problem i längden också har jag märkt.
Är du kär i nån?

Hey, jag saknar lite kommentarer! Ville bara uppmärksamma alla läsare (?) på det.


Pappa har varit rätt schyst mot mej på sistone. Inte så mycket klagomål. Igår när jag kom hem frågade han hur jag mådde och vad jag ville ha till mat. Sen skalade han min potatis och värmde maten medan alla andra fick göra det själva. Idag var han också sån. Ända tills maten. Han hade gjort nån slags maletköttbiff och en massa kryddor och sånt. Han blev ledsen när jag inte ville äta (jag är ju demivegetarian!) då när han hade försökt göra nåt speciellt, så jag tvingade i mej ett par tuggor. Inte så att jag tycker att kött är direkt äckligt. Jag mår bara illa och kan inte njuta av att äta det. Mat ska väl inte vara ett tvång, utan något man njuter och mår bra av, eller hur?

Det blir ensam kväll ikväll också. Pappa sjunger i kör så han är på det nu, till ca 9 då han avlöser mamma vid sjukhuset. Så tills det är det lungt här hemma då. Nu ska jag allt rensa barskåpet (höh vilket barskåp??). Eller nej, jag nöjer med med att spela Sims.


(det är det här spelet jag brukar spela.
Har inte tvåan så om det inte vore för det här skulle jag vara tvungen att spela ettan xD)


Ärligt, finns det nån överhuvudtaget som spelar Sims lika mycket som jag??