Denhär viktfixeringen..
Vart är denhär världen på väg egentligen? Jag har nyss suttit och surfat runt på en del pro-ana bloggar. Allat jag kan säga är: oj.
Alla som inte vet vad pro ana är så googla det snabbt eller nåt xD
Dessutom, gå inte in på några pro-ana bloggar eller liknande om du vet att du känner dej obekväm i din kropp färdigt. Det finns många som har gjort det och sen fått griller i huvudet och fått anorexi. Så det är inget jag uppmanar folk att göra om ni inte vet att ni är starka nog att stå emot.
Varifrån kommer alla domhär viktfixeringarna? Jag vet faktiskt inte. Det kan vara från media, det är rätt troligt. Läste nånstans att ca 70 % av kvinnorna känner att de, efter att ha läst en modetidning i tre minuter, får sämre självkänsla. Själv hör jag nog till dom övriga 30 procenten, jag har aldrig tänkt så. Men ändå, många flickor strävar efter att bli modeller. Även om inte många blir nästa Kate Moss så är det faktiskt inte helt omöjligt att man kan bli det. Och då ska man ju både vara lång och smal. Och när vi ser alla modeller i tidningar och på teve blir det ju så vi tror att människor faktiskt ska se ut. Jag kan också säga att knappt en enda av alla modeller du har sett i domhär tidningarna (jaa, kanske inte i dagstidningar och liknande dock xD) verkligen ser ut så i verkligheten. Jag är inget proffs på såna här grejer men det vet jag att dom för det första sminkas en massa. Antagligen så tjock foundation att man kunde dra en osthyvel över och det skulle se ut som en ostskiva med allt smink. Som om inte det var nog så blir bilderna ändrade i datorn och det är inte lite ändringar som görs.
Jag vet inte vad man ska göra åt sånt här heller. Att berätta för människor att man tycker att dom är bra som de är kan vara en bra början men jag har ingen aning om vad jag skulle göra om nån som jag står nära skulle få nån ätstörning men man vill ju självklart inte heller bara stå och se på.
Och vad ska man göra för att inte själv drabbas?
Det kan jag kanske svara lite på och jag hoppas många läser det.
För det första ska man inte lita på sitt bmi. Bmi är till för vuxna människor och inte för tonåringar. Dock finns det bmi:n som är ändrade så att resultaten ska passa in också för barn och ungdomar. Men bmi säger ändå inget om hur många av kilona som är muskler (muskler väger mer än fett!) och hurudan kropp i övrigt man har. Vissa människor är spädare och andra kraftigare, av naturen, och så ska det vara.
Självkänslan är också något man ska jobba på. Hitta saker som är fint med dej och undvik att jämföra dej med andra.
Väg dej inte för ofta. Några gånger i året kan vara nog så att du lite har koll på det. Väger du dej för ofta blir du bara stressad när du ser hur mycket du har gått upp på så kort tid och känner att du absolut måste banta ner dej så att det inte fortsätter uppåt (säger inte att det alltid är så, men det kan hända)
Tänk inte på hur tjock du är när du tex sitter nånstans och ser hur "feta" dina lår är eller när du sitter framåtböjd så att alla bilringar (som i princip alla har!) tittar fram.
Tänk på dethär; om du inte får i dej nån näring, blir ett enda benrangel och saknar kurvor helt, blir du lyckligare då? Blir du lyckligare av att tvingas hamna in på sjukhus för att bli botad och leva en lång tid, kanske hela, av ditt liv i ett helvete fyllt med ångestkänslor, när du skulle kunna leva ett bra liv och njuta av livet.
Människor, ni är fina som ni är. Sluta jämföra er med andra och njut av allt som livet har att erbjuda istället <3
Alla som inte vet vad pro ana är så googla det snabbt eller nåt xD
Dessutom, gå inte in på några pro-ana bloggar eller liknande om du vet att du känner dej obekväm i din kropp färdigt. Det finns många som har gjort det och sen fått griller i huvudet och fått anorexi. Så det är inget jag uppmanar folk att göra om ni inte vet att ni är starka nog att stå emot.
Varifrån kommer alla domhär viktfixeringarna? Jag vet faktiskt inte. Det kan vara från media, det är rätt troligt. Läste nånstans att ca 70 % av kvinnorna känner att de, efter att ha läst en modetidning i tre minuter, får sämre självkänsla. Själv hör jag nog till dom övriga 30 procenten, jag har aldrig tänkt så. Men ändå, många flickor strävar efter att bli modeller. Även om inte många blir nästa Kate Moss så är det faktiskt inte helt omöjligt att man kan bli det. Och då ska man ju både vara lång och smal. Och när vi ser alla modeller i tidningar och på teve blir det ju så vi tror att människor faktiskt ska se ut. Jag kan också säga att knappt en enda av alla modeller du har sett i domhär tidningarna (jaa, kanske inte i dagstidningar och liknande dock xD) verkligen ser ut så i verkligheten. Jag är inget proffs på såna här grejer men det vet jag att dom för det första sminkas en massa. Antagligen så tjock foundation att man kunde dra en osthyvel över och det skulle se ut som en ostskiva med allt smink. Som om inte det var nog så blir bilderna ändrade i datorn och det är inte lite ändringar som görs.
Jag vet inte vad man ska göra åt sånt här heller. Att berätta för människor att man tycker att dom är bra som de är kan vara en bra början men jag har ingen aning om vad jag skulle göra om nån som jag står nära skulle få nån ätstörning men man vill ju självklart inte heller bara stå och se på.
Och vad ska man göra för att inte själv drabbas?
Det kan jag kanske svara lite på och jag hoppas många läser det.
För det första ska man inte lita på sitt bmi. Bmi är till för vuxna människor och inte för tonåringar. Dock finns det bmi:n som är ändrade så att resultaten ska passa in också för barn och ungdomar. Men bmi säger ändå inget om hur många av kilona som är muskler (muskler väger mer än fett!) och hurudan kropp i övrigt man har. Vissa människor är spädare och andra kraftigare, av naturen, och så ska det vara.
Självkänslan är också något man ska jobba på. Hitta saker som är fint med dej och undvik att jämföra dej med andra.
Väg dej inte för ofta. Några gånger i året kan vara nog så att du lite har koll på det. Väger du dej för ofta blir du bara stressad när du ser hur mycket du har gått upp på så kort tid och känner att du absolut måste banta ner dej så att det inte fortsätter uppåt (säger inte att det alltid är så, men det kan hända)
Tänk inte på hur tjock du är när du tex sitter nånstans och ser hur "feta" dina lår är eller när du sitter framåtböjd så att alla bilringar (som i princip alla har!) tittar fram.
Tänk på dethär; om du inte får i dej nån näring, blir ett enda benrangel och saknar kurvor helt, blir du lyckligare då? Blir du lyckligare av att tvingas hamna in på sjukhus för att bli botad och leva en lång tid, kanske hela, av ditt liv i ett helvete fyllt med ångestkänslor, när du skulle kunna leva ett bra liv och njuta av livet.
Människor, ni är fina som ni är. Sluta jämföra er med andra och njut av allt som livet har att erbjuda istället <3
Kommentarer
Trackback
