Chiaki

Tänk om man alltid kunde säga precis vad man tycker. Man skulle alltid säga att "nej" när någon sa något istället för att sakta nicka och se dum ut. Jag är väldigt dålig på att säga vad jag tycker. Ibland skriver jag om såna saker i min blogg (kanske inte ännu i denna, men i mina tidigare) och folk kan läsa dem och bli lite förvånade. Vissa kan fråga att "varför sa du inte det till mej direkt bara då?".
Men det är inte så jävla lätt. För vissa är det en självklarhet att om man kan svara på frågan som biologiläraren ställer så räcker man upp handen eller bara ropar ut svaret utan att markera om man är på det humöret. I lågstadiet var såna saker självklara för mej. Det är det inte längre. Massor av gånger sitter jag och vet precis hur man ska säga nånting eller vad svaret är men jag vågar inte räcka upp handen. Tänk om uttalet blir dåligt, eller tänk om jag har fel. Tänk om alla tycker att jag är en plugghäst som inte har något liv. Tänk om man vågade säga till personer man tycker är löjliga just hur löjliga de är. Men istället ler man som ett fån och tänker att det är onödigt att skaffa sig ovänner. Men det blir ju bara värre och värre. Jag är jätterädd för att bli ovän med någon. Om jag vet att någon kanske har fått reda på att jag inte gillar den peronen undviker jag honom eller henne så gott det går. Antagligen för att jag känner mej svag. Jag är så jävla svag och osäker. Jag har ingen aning om vad jag ska göra ifall någon bråkar med mej. Ska jag bara låtsas som ingenting. Antagligen, för jag skulle inte våga slå till eller ge nån spydig kommentar ändå. Jag vågar inte. Jag har alltid lärt mej att man ska vara snäll och fredlig. Men ibland känns det bara sjukt.