Chiaki

Idag var jag på fysioterapi. När vi, dvs jag och pappa, kom ut därifrån träffade vi på någon pappa tydligen kände igen. Gubben hade sin dotter med sej, och beklagade sig. "Visst ska det vara en massa springande här hela tiden". Han hade varit med sin dotter till tandläkaren. Pappa höll med.
Om jag bara var tvungen att åka till tandläkare varje gång jag ska till nåt sjukhus eller vårdcentral skulle jag definitivt inte klaga. (Iaf när det gäller den saken)
Pappa sa inget om vad vi gjorde där, som åker på fysioterapi en gång i veckan, sjukhuskontroller minst fyra gånger i året men det brukar bli mer ifall det är nåt problem, vilket det ofta är, tusentals blodprov, inne på avdelningen en gång i månaden för att få medicin, operationer på operationer, punkterade bihålor, lunginflammationer, spriometrier, röntgen  osv osv osv. Och det för både mej och min syster.
Gubben kunde gott klaga om tandläkartider.


När jag satt i bussen och lyssnade på Ellegarden (<33 xD) började jag plötsligt tänka riktigt positivt på allt (så är det när man lyssnar på Ellegarden, nämligen xD). Hela resan hem satt jag där med ett så enormt självförtoende och inget av allt skit jag har varit med om verkade betyda något. Inga runt omkring mej kunde trycka ner mej eller göra mej nervös. Jag mådde väldigt bra.
Sen hann jag bara träffa pappa när jag kom hem så började han klaga på hur lite jag äter. Jag blev knäckt, för jag är så jävla trött på allt det. Jag äter tillräckligt! Det vet jag ju själv. Jag blev så himla ledsen. Jag tror han fattade det sen, så han sa förlåt och att han ändå bara ville mej väl och att jag skulle vara lycklig.

Nu har jag kört lite pianoterapi. Funkar utmärkt när man är på dåligt humör. Klassisk musik är lugnande, tycker jag oavsett vad alla andra tycker. (jag kan ju inte säga att jag gillar all klassisk musik dock). Nu mår jag ganska bra igen tror jag.
Vad brukar ni göra för att må bättre?