Chiaki

Här kommer gårdagens An Cafe konsert/signering i text och bild.

På morgonen diskuterade jag, pappa och mamma An Cafe lite.
Pappa: Är det en pojke eller flicka?
Mamma: Det är ett band
Pappa: Jahaa, men är det pojkar eller flickor?
Jag: Pojkar
Pappa: Hur kan dom då heta Ann?

Här är jag, på morgonen i mitt rum innan konserten:  (*ignorera ansikte*)


Klockan nio åkte vi. Alldeles för sen, märkte vi när vi väl var i kön till signeringe. Här är lite "intressanta" köbilder:




När vi var ungefär här, vid sista bilden så var klockan tre. Då skulle dom sluta. Det var lite skit. Det var megalångt kvar och kön rörde sej i snigelfart. Då kom en gubbe och sa att dom ännu skulle hålla på i 20 minuter. Jag kunde ha sprungit fram och gett honom en megakram!! =D=D


Jag i kön.



Ida i kön


När vi var framme var tiden slut. Dom som var före oss fick gå in dit men sen ställde sej en gubbe i vägen för oss. Jag blev skiträdd! Tänk om vi inte slapp in!? Men så visade en annan gubbe med fingrarna att två till kunde komma dit. Jag kunde ha kramat honom också.

Här är en massa An Cafe bilder då, vissa är helt skit men whateva.. jag lägger upp dem allihop (nästan)






Där på bilden har den häftiga kameragubben kommit med (han med långt hår till höger) xD När vi köde till konserten sen ställde han sej upp på en mur utanför ingången och filmade xD Sen när vi gick ut stod han i dörren och vinkade ^^ Vi vinkade tillbaks såklart. Men vi återkommer till det sen.



Haha xD kolla på Yuuki xD Nervsammanbrott eller?



Hahaaa sååå lyckad bild xD kolla bara på Teruki, va gullig han e ^^




Jag måste berätta vad som hände då jag och Ida skulle gå dit och få autograferna. Alla gick först till Teruki men jag som var lite borta och allmänt dum gick till Kanon haha xD men det skulle  jag ju inte så han visade sådär gulligt med handen att jag skulle gå till Teruki först ^^ Jag gjorde bort mej lite, hoppas han kommer ihåg det ;D (eller njaa antagligen var jag den 100:nde av alla där som gjorde fel)
Det var väldigt skakigt när man stod där framför dem. Dom måste ha varit väldigt trötta men ändå var dom snälla, log och sa "arigato" (tack), (teruki sa tillockmed "kiitos"[=tack på finska]) när man gav dem bladet ur skivorna som dom skulle signrera. Sen skulle man ju skaka hand med allihop.
Det jag lärde mej var:
-Dom hade svettiga händer, eller så var det jag som hade det.
-Dom var otroligt dåliga på att skaka hand. Speciellt teruki. Det var som att skaka hand med en disktrasa ungefär. Men jag förlåter dem för att de är så söta.
-Teruki är megaliten! Han är ju äldst så åtminstone jag har alltid tänkt honom som mest "mogen" och sådär men han såg faktiskt blygast, klenast och minst ut (inget illa menat, han var gulligare än jag trodde!).


Nu till konserten! (jag har tyvärr inga bilder därifrån eftersom det var fotoförbud)

Vi köade lääänge. Eller nej, inte mot vad vissa hade köat men i alla fall. Hur som helst så började dom släppa in oss ca 18.30. Vi var inne just före 19.30. Då tog vi av oss yttrekläderna (för 2 € fick man ha kläder och väskor på en krok så vi utnyttjade tillfället). Sen köpte vi varsin tröja. Här kommer bilder av den:


Sen ställde vi oss i folkhopen. Det tog skitlänge innan dom började. En halvtimme senare än dom hade sagt. Men det var ok ändå, dom spelade Ai Otsuka medan vi väntade ^^

Sen började dom spela. Det går nog inte att beskriva det. Jag tyckte det var helt underbart. I början var jag lite seg. Lite som "ser det dumt ut om jag håller upp händerna såhär" och "jag ser ju helt galen ut om jag hoppar". Men efter ett par låtar lossnade det. Och det var som om all skit som hänt dom senaste veckorna, alla dumma tankar rann ut ur mej. Man kunde bara stå där, skrika. Det var riktigt bra terapi för mej. Jag orkar inte gå in på några detaljer som hände.
När dom skulle spela den sista sången började Miku prata om "beautiful smile" och en massa sånt. Då fattade jag att dom skulle spela Smile ichiban ii onna och faan vad glad jag blev!! Den sången är såå viktig för mej och en hel del tårar rann ner för mina kinder under den sången.
Sen var det bara att åka hem. Mitt hår var alldeles blött av svett, men det spelade ingen roll för jag hade fått mer livsenergi än vad jag har haft på länge! Det känns som att jag orkar vad som helst nu, skitsamma vad som händer. Man får ta det som det kommer och bara vara nyappy. >v<